Skitprinsessan

I dag är det en väldigt ledsen jag som skriver, tårarna har runnit ner för mina och prinsessans kinder.
Vi fick lov att ta bort våran älskade Trassel, han var den tredje generationen av våra katter. När han föddes var han ensam i sin kull och jag fick hjälpa till att dra ut honom för att han var så stor. Det var egentligen inte ens meningen att vi skulle ha honom kvar men vi bestämde att Ebba skulle få honom i treårs present så han var hennes katt.
 Med rosset och allt var han en kalasfin katt.
Tänk att en katt kan ha en sån personlighet, dom blir ju som vilken familjemedlem som helst. Trassel var som en trottsig treåring, han jäklades med min sambo hela tiden. Han kunde sitta utanför toadörren å lura och när han kom ut tog Trassel sats å flög på honom sen stack han fort som blixten å gömde sig. Detta gjorde att jag fick skratta mycket!
Han kissade på pottan också det värsta är att jag aldrig fick med det på bild. Första gången han satt sig där (när jag var med) var mitt i natten, där satt jag halvsovandes på toa och så kom han å knölade ner sig på pottan bredvid å kissade han också. det var nästan så jag trodde att jag drömde.
Han älskade att vara mitt i när ungarna härjade som värst, då var han med å sprang och när dom kom springande runt ett hörn då hoppade han på dom så att dom tjöt av skratt. Men han använde aldrig klorna när han flög på dom.
Han var en rolig, dryg katt. Han satt till och med på kanten när vi badade badkar.
           
    Ja mycket tok bjöd han på våran älskade Trassel men nu är han uppe och sitter på Kullas rygg, blir jagad några varv av Jullis och kanske ligger han å myser i min morfars knä. En sak är i alla fall säker, jag hoppas att vi ses igen men om många många år....
Stora kramar å pussar Trassel jag älskar dig!!!   (tårarna rinner igen)


KRAM PÅ ER