Skitprinsessan

Jag är en sån där person som älskar när andra gör bort sig tex ramlar eller säger fel ja det kan vara precis vad som helst. Jag skrattar så jag gråter. Jag kan ta ett exempel...Min föredetta sambo och jag hade en hund (älskar dig Frazz) och när den var valp så skulle x bära honom ner för en trappa, det var en trätrapp ute på gården å ni vet ju hur hala en sån kan bli. Plötsligt ser jag hur x ben försvinner under honom å han riktigt stuttsar på rumpan ner för trappan å eftersom han håller i hunden så kan han ju inte ta emot sig heller. Jag bara känner hur skrattet börjar välla upp så jag skyndar mig fråga om det gick bra, efter ett surt JA  så skrattade jag i flera timmar efteråt å inte nog med det jag skrattar än när jag tänker på det.
En till sån där fruktansvärt rolig sak var när vi kollade på bandy här i byn å var väl kär i halva laget ungeför, min kompis PoppH hade ärft en stor ärtgrön dunjacka av sin brorsa, ni vet en sån där rund fluffig sak som var inne på den tiden å rätt som det var så får hon en bandyboll i magen, det blev som ett doft poff å PoppH liksom kvider till. Då var det nära att jag skrattade ihjäl mig. Vi får väl tacka gud för den där jackan i det läget!
Vad säger då detta om mig? Jag är ju en väldigt snäll person innerst inne men jag kan bara inte hålla mig!
Jag sitter här just nu å bara önskar att jag hade varit med min svåger i skogen mitt i natten när han var på väg hem från jobbet (han kör skogsmaskin) det var helt kolsvart å han gick i hjulspåren när han plötsligt kliver på två pinnar så båda, å då menar jag båda benen åker ut i spagat, (så nära man kan komma i alla fall) å för att ta sig upp måste han hjälpa till med händerna. Förstår ni synen!  
Jag säger bara det, ett gott skratt förlänger livet! Så tack alla underbara vänner jag